Varför måste jag.....

Ja men precis, varför måste jag få så dåligt samvete så fort vi diskuterar HONOM, jag får hela tiden höra, han var ju så snäll och bla...bla...bla....
Kan Ni inte försöka förstå mig oxå....det finns ju en anledning till att jag gjorde det jag gjorde.....
H svek mig när jag behövde honom som mest och det värsta av allt är ju att han visste om att jag mådde så j-a uselt och inte hade någon att fråga om just det, hans långtjuriga sätt och att inte höra av sig förrän han kände för d eller bara en sån sak att inte kunna föra en vuxen diskussion utan att trampa iväg som en trotsig tonåring, listan kan tyvärr göras lång.
Jag är förmodlingen inte heller så lätt att leva med men jag kan diskutera och lösa problemen och inte sopa dom under mattan för nån gång då måste den mattan lyftas, vad händer då?
Nej gott folk det är inte lätt att vara kär och när/om jag blir kär....ska jag då inte kunna känna att jag satsar allt och får detsamma tillbaka?
Jag hoppas att jag någon gång hittar honom med stort H.
Jag är ju en stark kvinna i mig själv men känner ibland att livet är svårt.
Kramar om